Sjung för Herren en ny sång 13

Av David Whitworth

 
1800-talet var verkligen en skattkista för psalmer och andliga sånger i både Sverige och den engelsktalande världen som vi redan har märkt. Inte heller led det någon brist på begåvade författare. Då skall vi fortsätta gräva i skattkistan och plocka fram guld, diamanter och pärlor men denna gång bland svenska författare.
 
Först ut är Jonas Stadling (1847-1935). Han föddes i Myssjö i Jämtland. Jag har inte kunnat vaska fram någon information om hans barndom, uppväxt eller vägen till hans frälsning. Vi vet dock att han började sin utbildning 1869 på Baptistsamfundets pastorsskola Betelseminariet och gick ut 1873. Hans akademisk utbildning fick han i Uppsala 1875-1876, och i Geneve och Manchester 1876-1878.
 
Jonas blev kär i Anders Wibergs dotter Anna och ingick i äktenskap med henne 1878. Efter en treårig omfattande resa i USA med sin Anna, 1880-1883, kom han hem med uppdrag och ekonomiskt stöd från the American Baptist Publication Society för att verka för skriftspridning här i landet. Därmed bildade han Evangeliska Traktsällskapet med sin svärfar.
 
Han var en flitig skribent och blev anställd av Aftonbladet som journalist. Jonas’ betydelsefullaste insatts var hans psalmsamling. Själv skrev han psalmer och översatt en hel del engelska psalmer. Det blev sammanlagt tjugonio som samlats i en bok med titeln Psalmisten. Hans sånger visar en djup förståelse av bibliska läran.
Jag vill börja med ett par som handlar om Guds makt och majestät.
 
’O Gud, din makt, ditt majestät’ har två verser:
 
O Gud, din makt, ditt majestät
Oss djupt i stoftet mana.
Ditt välde, vem kan fatta det,
Vem kan din storhet ana?
Av evighet du är och var,
Och evighet skall du bliva.
Vem kan väl tälja dina dar,
Ditt väsen rätt beskriva?
 
Ej mänskotankens flykt dig når,
Ej vishets konst dig finner,
Men tron, som ödmjukt till dig går,
Dig ser och livet vinner.
De visa bringar du på skam
Men hjälper de elända.
I nåd och ära går du fram,
Ditt lov skall aldrig ända.
 
’Det finns en Gud, vars allmakts ord’ betraktar Guds härlighet återspeglad i skapelsen och har tre verser:
 
Det finns en Gud, vars allmakts ord
Har frambragt himmel, hav och jord.
Det visar blomsterängens dräkt,
Det viskar aftonvindens fläkt.
Det har mig åskans dunder sagt,
Det vittnar stjärnehimlens prakt.
 
Jag ser hans spår, varhelst jag går
På allt hans namn inristat står.
I månens sken, i stormens sus,
I fågelns sång, i forsens brus,
I solens glans och majestät
Jag hör hans röst och ser hans fjät.
 
Det finns en Gud, det säger mig
Allt vad för ögat visar sig.
Ja, även i mitt eget bröst
Jag viska hör en sakta röst:
Det finns en Gud, vars allmaktsord
Har frambragt himmel, hav och jord.
 
 
Nästa psalm är en sång ur Psalm 1 och gäller helgelsen. Denna psalm är den bästa kommentaren på Rom 12:2.
Den har titeln ’Säll den som icke träder’:
 
Säll den som icke träder
I de gudlösas spår,
Sig ej med syndarn gläder,
Ej på hans vägar går,
Men städse viker fjärran
Ifrån de ondas lag
Och tänker uppå Herren
Med lust båd natt och dag.
 
Som trädet, vilket blommar
Vid vattenbäckens strand
Och frukten bär var sommar,
Vars löv för solens brand
Ej vissna och förfalla,
Så och den fromma är.
Ty till hans planer alla
Stor framgång Gud beskär.
 
Men syndarna som agnar
Av vinden föras bort.
I domen dem ej gagnar
En jordisk lust så kort.
Men Herren sina känner
Och deras dolda stig.
Han nämner dem som vänner
Och för dem hem till sig.
 
Nästa psalmförfattare på tur är Anna Helena Ölander (1861-1939). Anna var en av fyra syskon och hon föddes i Linköping i en prästfamilj. Föräldrarna hette Adolf och Elin Ölander. Efter en sjukdom vid tolv år blev Anna delvis döv. Hennes karriär ledde henne i den litterära världen där hon blev redaktör, psalmförfattare och författare. Hon arbetade också några år som privatlärare i olika delar av landet men det tog slut på grund av hennes försämrade hörsel.
 
Hon blev troende i tidig ålder och hennes tro fördjupades med åren och det gav uttryck i hennes författarskap. I ett par år var hon redaktör för tidningen Trosvittnet. Hon skrev minst 106 andliga sånger och översatte ungefär 200 sångtexter från olika språk. Anna publicerade också cirka femtio skönlitterära böcker. Det är dags att titta lite närmare på hennes sånger och lite på hennes översättningar.
 
Den första sången uttrycker en längtan efter gemenskap med Herren i Ordet:
’Omkring ditt ord, o Jesus’
 
Omkring ditt ord, o Jesus, oss stilla gör
Och fram till livets källa av nåd oss för.
Du ser i varje hjärta dess djupa nöd,
Du ensam kan oss mätta med livets bröd
 
Var, Herre, själv oss nära, din kraft gör spord.
Förklara nya vidder av livets ord.
Låt något fridlöst hjärta dig möta här
Och se och smaka, Herre, hur ljuv du är.
 
Led oss allt mer, o Jesus, i ordet in
Och öppna våra ögon för nåden din.
Den djupa, rika kärlek som bor i dig
Låt över varje hjärta få gjuta sig.
 
I nästa psalm ekar Jesu ord från Matt 16:26: ”Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?” (Reformationsbibeln). Denna välkända psalm skrev Anna själv.

Om jag ägde allt men icke Jesus, vore livet värt att leva då?
Kunde väl mitt Hjärtas oro stillas med de ting, som dock till sist förgå?
Om jag ägde allt men icke Jesus, vore vinsten värd en livslång strid?
Är väl jordens glädje värd att nämnas mot en enda stund av Jesu frid?
 
Om jag ägde rikedom och kärlek och bland människor ett ärat namn,
men ej något hopp för evigheten och för redlös farkost ingen hamn,
om jag ägde allt men icke Jesus, som mig älskat intill korsets död,
o var funnes väl i hela världen tröst och hjälp i hjärtats bittra nöd?
 
Vilken lycka att ha allt i Jesus: läkedom för alla hjärtats sår,
Ingen synd som icke kan förlåter, igen nöd som icke han förstår.
Om jag äger Jesus, endast Jesus, och hela världen intet mer,
O så äger jag dock allt i honom, han som nog och över nog mig ger.
 
Anna Ölanders teologiska insikter lyser inte klarare än i den mäktiga och från engelska översatta ’Holy, Holy, Holy’ som för våra tankar till Jes 6:3.
 
Helig, helig, helig!
 
Helig, helig, helig, Herre Gud allsmäktig!
Mottag nådigt din församlings glada lovsångs ljud.
Helig , helig, helig, nådefull och trofast,
Fader och Son och Ande, evig Gud.
 
Helig, helig, helig! Alla frälsta skaror
Lägga sina gyllne kronor ned inför din tron.
Inför dig, som varit, är och evigt bliver,
Änglarna stämmer upp sin lovsångs ton.
 
Helig, helig, helig! Fast din glans dig döljer,
Fastän syndfullt öga ej din härlighet kan se,
Helighetens Konung, stor i makt och kärlek,
Du blott kan stilla våra själars ve.
 
Helig, helig, helig, Herre Gud allsmäktig!
Jord och hav och himmel skola sjunger om din nåd.
Helig, helig, helig! Ingen är dig like,
Treenig Gud i visdom och i råd.
 
 
Vi avslutar denna gång med Erik Nyström (1842-1907). Hans liv, liksom Anna Ölanders liv, sträcker sig en bit in på 1900-talet. Erik föddes i Stockholm, och hans föräldrar var Johannes och Magdalena Eriksson. Han fick tidigt arbeta för att stödja familjens ekonomi och han undervisade pojkar i de lägre klasserna i sin skola. Senare fick han en tjänst som lärare bl.a. i ett par prästhem och hos en affärsfamilj. Samtidigt läste han i Uppsala där han fick sin doktorsgrad i filosofi.
 
1867 fick han en lärartjänst på Betelseminariet där han undervisade i grekiska, hebreiska och svenska. Det var i Stockholm Nyström kom i kontakt med baptisterna och 1866 anslöt sig Erik och hans blivande fru till baptistförsamlingen i Stockholm. Dock 1873 begärde de utträde från församlingen över slutna kommunionen.
 
Därefter anknöt de till SMF och blev missionärer i Syrien och Algeriet. Erik hade mycket för sig och under sin livstid. Han var religionens frihetskämpe, författare och översättare av stora mått. Han översatte många engelska och amerikanska psalmer som vi skall titta på.
 
Vi börjar med en av Charles Wesleys välkända psalmer ’Giv mig den tro som himlen ser’ som visar en brinnande längtan efter att utan förbehåll tjäna Herren. Vi gör väl i att begrunda denna. Den innehåller fyra verser:
 
Giv mig den tro som himlen ser,
Som går på väg och berg slår ner.
Giv mig den kärlek, varm och ljus,
Som längtar bygga upp ditt hus,
Den kärlek, barna ren och from,
Som gör mig till din egendom.
 
Du, Herre, själv av nåd mig drog
Och i din herdefamn mig tog.
Giv att jag aldrig glömmer av
Den kallelse som du mig gav:
Att göra känt ditt ljuva ord
Och samla själar till din hjord.
 
Lär mig att bruka tiden rätt
Och tjäna dig på bästa sätt,
Och låt det bli mitt enda mål
Att främja dina syftemål
Och varje flyende minut
Uti din tjänst mig giva ut.
 
Min kropp och själ, o Herre, tag
Och bruka efter ditt behag,
Att giva ut av vad jag fått,
Att leva för din ära blott
Och tjäna, ej för gods och gull,
Men tjäna blott för Kristi Skull.
 
Vi avsluta med en psalm som betonar vårt inträde i himlen.
 
’Den gyllene porten öppen står’
 
Den gyllene porten står öppen
Till himlens sköna land,
Och ärans konung återgår
Till Faderns högra hand.
 
Han reder oss en boning där,
Ett rum i Faderns hus,
Att vi må vara där han är
I härligheten och ljus.
 
O Herre, vi har skådat dig
Till himlen fara opp.
Nu lyser över livets stig
En glans av evigt hopp.
 
Hjälp oss att genom denna värld,
I dina fotspår gå.
Att det må bli en himmelsfärd
För oss en gång också.
 
Vi är inte färdiga med 1800-talet än och fortsättningen kommer i nästa blogg.