Predikanten och predikan i historia 5

av David Whitworth

Herren lovade att evangeliet skulle spridas från Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns (Apg 1:8) och vi har sett hur evangeliet förkunnades och spreds i dessa länder. I denna blogg skall vi spåra evangeliets början och framgång ”ändå till jordens yttersta gräns.”

Frälsningens historia tar nu en ny vändning. Ett nytt namn trädde fram i evangeliets tjänst och hans namn var Saulus. Han var inte okänd snarare ökänd för han var en fanatisk jude. Gud bröt mönstret när Han frälste Saulus och tog honom i sin tjänst. Han hade en helt annan bakgrund än lärjungarna.

Vi lever i Guds värld. Han skapade den, driver och upprätthåller och härskar över den. Därför har allting i världen den mening som Gud har lagt i den. Gud är allvetande och all sann kunskap grundas i Gud. Den är Gudrelaterad och tolkad i enlighet med Guds ord.

Därför finns det ingen dualism i kunskapen alltså sekulär och religiös kunskap. För att verkligen få en uppfattning om vetenskap, matematik, historia, politik eller vilken kunskap som helst är allt grundat i Guds förstånd, tänkande och vishet. Därför är all kunskap på ett sätt teologisk. Är detta inte naturligt i ljuset av vårt koncept av Gud? Kunskap kan således inte delas upp i två delar. Gud är sanningen och källa till all sanning och ”utför allt efter sin vilja och sitt beslut” (Ef 1:11). Det måste av nödvändighet följa att hela vår varelse är underkastad Gud och därför är det helt logiskt i Paulus’ ord: ”Om vi äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära.” (1 Kor 10:31) (egen kurs).

Bibeln ger oss en integrerad världsbild. Vi får svar på de väsentliga frågorna om livets väsen, alltså vad, varför, var, när och hur. Den är skriven av troende, för troende och till troende. Därför tolkar vi världen genom Bibelns enhetliga och fullkomliga sannings-system. Icke kristna tolkar livet och världen genom sina ihop-plockade förutsättningar med sig själva i centrum men kristna tolkar livet och världen genom Bibel grundade förutsättningar med Gud i centrum. Detta har sina konsekvenser i livets handlingar och de val som vi gör. Dessa två utgångspunkter går stick i stäv med varandra.

Alex O’Connor är en intelligent och mycket artig ung engelsman. Han har podcasten ’Within Reason’. Han anser sig själv som skeptiker och hans skepticism genomsyrar hans syn på Bibeln. Han bjuder in kristna apologetiker och teologer för att samtala om Bibelns ’motsägelser’. Han får tydliga svar på sina frågor men säger ändå att han inte kan lita på Bibeln. Detta är ett lysande exempel på en människa vars förvrängda världsbild leder till en snedvriden syn på Bibeln. I motsatsen till detta träffade jag en man vars far hade ett stort bibliotek som var välfyllt med de grekiska filosofernas verk. Mannen i frågan sökte sanningen om tillvaron. Hans sökande ledde honom till att läsa de grekiska filosofernas verk men utan resultat. Den sista boken på hyllan var Bibeln och då han läste den blev han frälst utan att träffa någon annan kristen. Här är två människor som kom till Bibeln med olika utgångspunkter och vars liv speglade två helt skilda livsstilar.

Poängen i detta är att våra presuppositioner (förutsättningar) styr vår uppfattning om Bibelns auktoritet och livets uppkomst och gestalt och därvid hur vi lever våra liv.

Nu riktar vi vår uppmärksamhet på Saulus och funderar på vad det var i hans tänkande som drev honom till den han blev.

Förhoppningsvis kan jag visa att allt detta som har skrivits tidigare genomsyrar Saulus’ förstånd och tänkande och samtidigt dra slutsatser som en predikant kan ta till sig.

Saulus föddes i Tarsus i en farisé familj. I Kristi tid hittar vi två partier i Israel. Dessa partier stod för två motstridiga världsbilder. På ena sidan stod fariséerna som hade en stark hebreisk kultur grundad i Gamla Testamentets alla lagar. På andra sidan stod sadducéerna vars kultur var hellenistisk. Alltså den grekiska kulturens ideal var frihet, människans upphöjelse och en dementerande av den övernaturliga.

Saulus föräldrar bodde i en hellenistisk stad och var mån om att deras son få en hebreisk utbildning och skickade den unge Saulus till Jerusalem. Där fick han sin utbildning hos Gamaliel som var en av de ledande intellektuella fariséerna. Väl utbildad var han färdig att gå ut i tjänst som en rättrogen farisé. Han var också välbekant med den grekiska kulturen.

Vi kommer nu till Guds verkställande kallelse i Saulus, för den som Gud kallar till sin tjänst förbereder Han.

Vi läser i Apg 8 om dagen då förföljelse bröt ut mot församlingen i Jerusalem och Saulus var en man med missionen att utrota församlingen. ”Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och drog fram både män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse” (Apg 8:3). Fariséernas inställning var att Gud var endast judarnas Gud och deras avsky mot hedningarna visste inga gränser. Saulus var inget undantag och han sparade inget krut i sin uppgift. Han var driven av hat mot församlingen och samtidigt tanken att han genomförde Guds vilja. Det var ingen tvekan om att hans intentioner var uppriktiga som han uppfattade det. Hur många har inte haft denna inställning i sina försök att krossa Guds församling?

Saulus stannade inte upp med förföljelsen i Jerusalem. Nu träffar vi honom igen i kapitel 9 på vägen till Damaskus. Hans avsky hade inte avtagit, kanske var den ännu starkare och syftet var detsamma. ”Saulus som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar…” (Apg 9;1).

Hans ilska hade inga gränser och nästa steg var Damaskus. Avståndet mellan Jerusalem och Damaskus var ungefär 26 mil. För Saulus var detta inget hinder i sitt försök att utplåna kristna i staden. (9:2).

Men på resan upplevde Saulus något som var helt oväntat och som omkullkastade hans liv. Uppmärksamheten dras nu till vår Herre Jesus Kristus utan att vårt fokus på Saulus försvagas. Hans resa förändrades så dramatiskt när han konfronterades med den uppståndne levande Kristus. Kristus som Saulus trodde var död var bevis på att ”den vägen” (9:2) var falsk och med hans hjälp skulle församlingarna krossas. Historien är fylld med människor som har haft samma inställning, de är döda men Kristus’ församling lever och växer.

Han närmade sig Damaskus och var eld och lågor för att fortsätta sin destruktiva plan mot Kristus och de troende. Utan förvarning kom ett strålande ljussken från himlen klarare än solen omkring Saulus och hans följeslagare. Detta fick Saulus och hans följeslagare att falla till marken(Apg 9:3, 26:13).Detta ljussken kunde inte vara annat än Jesus’ strålande, glänsande och bländande härlighet.

Han hörde en röst ”Saul, Saul varför förföljer du mig?” Att förfölja kristna är att förfölja Kristus. Alla våra trossyskon runt om i världen och genom alla tider som lider och har lidit kommer Kristus att utöva hämnd på deras fiender. Saulus svarade med frågan: ”Vem är du Herre?” och fick svaret att det var Jesus som han förföljde. Herrens strålande ljus och den röst Saulus hörde upplyste hans hjärta(2 Kor 4:6). Han som Saulus träffade på vägen till Damaskus erkände han som ”Herre.” Han var medveten om att han hade med Gud att göra. På Saulus fråga uppenbarade sig Jesus med sitt namn. Han som ”frälser sitt folk från sina synder.”

Nu blev Saulus en del i skaran som Kristus friköpt med sitt blod och blev en ny människa i Kristus. Från att vara en rättrogen jude till att vara frihetens Apostel, en som var beredd att uppoffra sitt liv för sin Mästares skull. Saulus frälsning var radikal och helt oväntad. Herren kom ner i tid och rum och på ett ögonblick grep Han in i Saulus liv och vände upp och ner på det. Från att utplåna alla kristna i Damaskus till att predika Kristus istället var inte någonting som Saulus hade planerat!

Det är fascinerande att lyssna till de kristnas vittnesbörd om frälsningen. Det visar oändliga nyanser i Guds nåd, hur och när Han griper in och räddar sitt folk. En man plockar upp ett traktat på trottoaren och blir frälst. Andra blir frälsta genom en predikan eller genom att läsa en bok. Jag blev frälst genom en kedja av människor, vilket inte är så ovanligt. Människor råkar i misär och är desperata och träffar någon på gatan som delar ut traktat, kommer i konversation och blir frälsta. Många kan inte sätta datum på Guds ingripande. Guds vägar är oändliga!

Det finns en lärdom för oss alla och i synnerhet predikanter. Det är att evangeliet inte har behov av hjälp eller knep för att rädda människor. Guds ord överbevisar världen om synd och rättfärdighet och dom (Joh 16:8), föder oss på nytt (Jakob 1:18) och helgar oss (Joh 17:17). Poängen är att i vår tillit till evangeliet kan vi vänta oss det mest oväntade (Rom 1:16,17).

I nästa blogg skall vi följa Saulus på hans fortsatta resa till Damaskus och hur hans liv och tänkande förvandlades.