Jonathan Edwards och Väckelsen.  Del 1: Hans liv

Av David Whitworth

Jonathan Edwards föddes 1703 i East Windsor, Connecticut USA och han var den enda pojken bland elva barn. Hans far var pastor och båda föräldrarna var högutbildade. De kunde ge sina barn en grundutbildning och vid sju års ålder kunde Jonathan latin. Hans far lärde honom tidigt att alltid ha en penna i handen när han studerade. Både för att skriva kommentarer när han läste men också för att notera svårigheter och tveksamheter i texten. Fadern lärde alla sina barn detta och de uppmuntrades till att skriva brev, uppsatser och essäer. Meningen var att öva upp ett disciplinerat och logiskt tänkande för att kunna uttrycka sig klart och konsekvent i båda tal och skrift. Denna vana blev mycket användbar för honom. När han var 12 år skrev han en essä om skogsspindeln med många iakttagelser och detaljerade anteckningar angående spindelns vanor.

Edwards började sina studier 1716 på Yale University, knappt 13 år gammal. Han blev en briljant student och den bäste i sin årskull. Han var bara 14 år när han läste den skotske filosofen John Lockes Essay on the Human Understanding. Trots sitt lysande akademiska liv saknade han frälsande tro och inre frid. Han skrev senare att han hade upplevt en våldsam inre kamp p.g.a. hans syndfulla böjelser och Guds suveränitet i frälsningen. Allt detta ändrades sannolikt år 1721. Han läste och mediterade över 1 Tim. 1:17; ”Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, Honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen”. Versen överförde en förnimmelse av Guds härlighet och hans själ fylldes med outtrycklig glädje. Från detta ögonblick var hans liv förvandlat. Han såg sig själv, Kristus och frälsningen i ett nytt ljus. Meditationen över Guds härlighet och majestät fyllde Jonathans tänkande alltmer. Detta resulterade i ett livslång sökande och det tände en gudomlig eld i hans själ som han inte kunde precisera med ord. Edwards benämndes som "väckelsens teolog" och en av USA:s störste filosofer men att betrakta honom som en teoretiker som inte levde i vekligheten vore ett grovt misstag.

Han hade en längtan att förhärliga Gud i allt och skrev upp en lista på 70 föresatser som en måttstock för sitt eget liv. Han läste listan en gång i veckan och rannsakade sitt hjärta. Några exempel kan nämnas:

Föresats 5. Att aldrig slösa ett enda ögonblick utan istället bruka tiden på bästa möjliga sätt.

Föresats 28. Att studera Skrifterna ständigt och regelbundet så att jag upptäcker och förnimmer att jag växer till i Ordet.

Föresats 56. Att aldrig ge upp eller bli slapp i min kamp mot synd trots mina misslyckanden.

Edwards hade för vana att avskilja speciella dagar för bön, självrannsakan och fasta.

Sommaren 1726 blev han pastor i en församling i Northhampton, Massachusetts där hans morfar var pastor. Sex månader senare gifte Jonathan Edwards sig med Sarah Pierrepont. En mycket gudfruktig, högutbildad och intellektuellt begåvad kvinna. De fick ett mycket lyckligt äktenskap i 30 år. Jonathan tillbringade 13 timmar om dagen i sitt studierum och Sarah kom minst en gång om dagen för en bönestund tillsammans med honom.

Hans morfar gick bort och Jonathan blev ensam pastor i församlingen. Genom ständig bön och strävan kom Guds välsignelse över honom. Väckelsen kom till församlingen och varje del av Northhampton 1734 till 1735. 300 människor kom till tro på några månader.

1740 kom en ny väckelse till Northhampton. George Whitefield var på sitt andra besök i USA och tillbringade 4 dagar hos Edwards familj. Han fick predika fem gånger i Jonathans församling. Samtidigt som Edwards och Whitefield predikade i Northhampton, predikade Gilbert och William Tennent m.fl. i andra städer i USA. Resultatet var en mäktig väckelse som spreds till 150 församlingar. Dessa församlingar blev uppväckta och tusentals människor kom till tro.

Allt var inte guld och gröna skogar för Edwards. Det var mycket som hände i väckelsen som hör inte ihop med väckelse. Men ännu värre var det för Jonathan personligen i en händelse som förde med sig förödande konsekvenser. 1744 uppstod obehagligheter i församlingen när några av församlingens tonåringar levde vidlyftiga liv. Historikern Richard Lovelace noterade att om dessa ungdomar hade haft tillgång till droger skulle de ha varit missbrukare. Församlingen var överens om att ta itu med detta men på följande söndag valde Edwards tyvärr att nämna ungdomarnas namn i sin predikan. Detta skapade stora känslovågor och ledde till att han avskedades. Skulle det inte ha varit bättre om han hade pratat med de inblandade och deras föräldrar först? Jag säger det med försiktighet, medveten om att hans bragder är sådant som jag bara kan drömma om!

Sex månader efter sitt avsked blev han erbjuden en pastorstjänst i en liten församling i Stockbridge, Massachusetts. Jonathan accepterade kallelsen och flyttade dit 1751. Det var i Stockbridge som han producerade det bästa av sina litterära verk.

1758 blev Jonathan president på Princeton College men det varade bara några veckor innan Herren tog hem honom.

Jonathan Edwards var en teolog av hjärtat så väl som av förståndet. Guds Ord börjar sitt verk i förståndet som när det tar rot leder till ett brinnande hjärta och ger sen uttryck i personens vilja. Den balansen gör Bibeln anspråk på.

Gud skapade oss till sin avbild, vilket betyder att vi är skapade till att använda förståndet. Bibeln är den enda ”religiösa” bok i världen som behandlar oss som tänkande människor.

Om det är känslorna eller viljan som styr oss så kommer vi i obalans och allt blir subjektivt och godtyckligt. Edwards började med sanningen om Guds härlighet och fick förnimma den och en eld tände känslorna i honom. Detta blev hans drivkraft och konsekvenserna därav blev en viktig del i väckelsens historia.